åt helvete med allt.

snälla, kan du bara låta mig vara.
jag orkar inte med det här längre, ditt klagande dödar mig.
jag vet att jag inte är lika perfekt som dig, så sluta klaga.
bara lämna mig ifred.
du säger att det kommer slå slint i huvudet på mig, konstigt.
klart som fan att det kommer det så som du håller på mot mig.
när det är jag som blir ledsen av sakerna du säger, så bryr sig ingen.
men om jag råkar göra dig ledsen, då blir det ett jävla liv.
men det är ju du som är sjuk, då är det ju så synd om dig.
det är ingen som riktigt förstår hur jag mår, ni får nog bara en bild av det.
jag är så less på det här nu, vet inte vad jag ska ta mig till.
jag har kämpat mot det här i flera år, hur mycket längre ska jag behöva göra det?
jag orkar inte det här så länge till, kraften är slut.
jag slutar hoppas, för jag vet att det inte kommer bli bra.
jag hoppas när jag vaknar, jag hoppas under dagen, jag hoppas på kvällen, jag hoppas i sömnen, min dag består utav att hoppas.
när ska jag få sluta hoppas?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0