Jag är galen.
Hatet mot mig själv har aldrig varit större än vad det är idag. Mår dåligt över varje steg jag tar, på varje ställe jag sätter min fot och andas på. Jag vill inte känna såhär längre.
Ingenting gör det lättare av att du finns i mitt liv. Jag vill ha dig, men jag vågar inte släppa in dig. För mitt förflutna ligger och spökar, och historien kommer upprepas igen. Oavsett vad du säger så vet jag det. För du har dina kontakter du bara kan vända dig till. Och jag orkar verkligen inte stå där igen, stå där som det där jävla fånet. Jag klarar verkligen inte av det, för det tär så jävla mycket på en. Man kan inte älska en så trasig och sjuk människa som jag är, för jag förstör bara allting jag rör vid.
Jag vill bara ta en paus från allting. Det är kaos i mitt huvud, vet inte alls vad jag känner längre eller vad jag vill. Jag orkar inte. Den här skiten äter upp mig inifrån, och förstör verkligen allting för mig. Jag är trött på att känna sånt här hat för mig själv, jag är trött på att aldrig kunna lita på människors löften och ord. Oavsett vad, så kommer allting skita sig. Kanske inte på grund av det jag är mest rädd för, utan pågrund av mig, för jag kommer fucka upp allt, för att jag har blivit helt fucked up.
Kommentarer
Trackback
