det gör ont.

när alla ser mig, det är då jag är glad.
men när ingen ser mig, det är då tårarna faller.
ingen förstår hur jag känner, för ni mår inte som jag gör.
och lever inte samma liv som mig.
om ni hade gjort det, då hade ni förstått varför jag känner som jag gör.
jag är helt värdelös, och duger inte till någonting.
jag orkar inte ha det såhär.
jag vill att mitt leende ska vara äkta, inte något jag måste fejka en hel dag bara för att det ska se bra ut.
jag vill kunna le, le på riktigt.
alla säger att allting kommer bli bra.
men den dagen allt blir bra, det är den dagen då jag inte finns längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0