När man blir lite för ärlig.
Att man har fått så starka känslor för en annan människa är sjukt, man blir nästan lite rädd. Medtanke på den lilla tiden som gått och hur känslorna har hunnit bli så starka, det är det som skrämmer mig mest.
Att se personen men inte alls få spendera tiden på det sättet man vill, det gör ont. Man sitter där och har den perfekta människan framför sig. Men att man varken får beröra eller säga allt man vill gör en galen. Man får sitta där och verkligen hålla emot kroppen så man inte trycker upp människan mot väggen, för det är det enda man vill göra. Det kommer ta sin tid att vänja sig, men man har inget annat val än att låta det gå.
Det var faktiskt inte meningen att jag skulle falla så hårt, men det gjorde jag. Och det är just därför det gör så ont att veta att du inte vill ha mig.
Kommentarer
Trackback
